Utgångspunkter

Modeller av världen hjälper oss att förstå

Allt som finns i sinnevärlden kan beskrivas på olika sätt. Ett av dessa sätt är att förstå världen i tre dimensioner där allt har en form, men också en inre struktur och funktioner eller innehåll.

Modeller är aldrig sanna, men de hjälper oss förstå verkligheten. Därigenom blir det lättare att kunna prata om den. Det finns ju tankar om att vår verklighet egentligen är ett hologram eller ett avancerat program eller datorspel. Vad vet vi? Det enda vi kan göra i vardagen är att försöka hantera det så intelligent som möjligt.

Form

Formen är den yttre avgränsningen för en kropp eller en modell. Formen kan variera även om grundfunktionen är densamma. En väg kan vara en smal grusväg eller fyrfilig motorväg. Väldigt olika, men fortfarande en väg.

Demokrati kan ha olika form, men grundfunktionen att det är ett system för att på något sätt låta den grupp som kallas "folket" ha något att säga till om.

Jämför med Ejvegårds defintion på demokrati av typen 1: "ett utopiskt tillstånd i en sammanslutning, t ex ett land, där alla människor åtnjuter optimal frihet. (Definieras nominellt. Kan inte definieras ostensivt.)". Eller som jag skrev: drömmen om frihet.

Struktur

I en människa är det ben, muskler och organ som ger struktur. I en byrå skulle man kunna säga att det är lådornas placering som bestämmer strukturen.

Struktur är den inre logiken för hur något är upphängt så att det blir ett "system" av det. System är något avgränsat med en fast utgångspunkt. Demokrati är ett system med utgångspunkten att folket ska ha rätt till sin egen åsikt. Strukturen är dock inte frihet eller att vilka åsikter som helst kan accepteras. 

Ejvegårds definition av demokrati av typ 2: "ett styrelseskick (ett medel). (Definieras nominellt. Kan i viss mån demonstreras och därmed definieras ostensivt.)". Jag förenklade det till "Demokrati är ett regelverk för att förverkliga drömmen om frihet". 

Det regelverk vi har för den demokratiska formen, är Regeringsformen. Lustigt va, att den där formen dök upp där. Exakt vad som är form, struktur och innehåll är inte glasklart. Det är ett närmevärde. Men det ökar förståelsen för komplexa system.

Ett annat sätt att se på strukturen i den svenska demokratin är myndighetsstrukturen eller partistrukturen.

Funktion och innehåll

Dessa två är ibland sammanvävda, så jag tar dem i klump.

Tanken när man gör något, är att det ska bli ett resultat. En funktion kan vara ett resultat, eller så är det en funktion som producerar ett resultat. Innehåll är också resultat. Det man får ut av ett system. 

Vad får vi ut av demokratin och dess politiska struktur? Frihet? Medbestämmande? Politiker som lyssnar på oss? Media som rapporterar det som faktiskt händer och neutralt analyserar det? 

Ejvegårds tredje typ av demokrati: "3 en sammanslutning, t ex en statsbildning. (Definieras ostensivt.)". Och jag skrev: "Demokrati är när en grupp människor använder regelverket för demokrati för att förverkliga drömmen om demokrati".

Tycker du att Sverige just nu förverkligar drömmen om optimal frihet och drömmen om demokrati?

- innehåll/funktion

För att slippa gå vilse i den demokratiska definitionen så fungerar det att tänka form-struktur-funktion eller form-struktur-innehåll. Allt vi har omkring oss har dessa samband inbakade i sig. Tänk en byrå. Den har en yttre form som definierar och avgränsar den. Strukturen i en byrå definieras av dess lådor. Dessa lådor har funkitionen "förvaring". I varje låda kan man lägga innhåll. Samma logik går att använda för ord som makt, samhälle, politik.

För att demokrati ska kunna bli verklig behövs både form, struktur och innehåll/funktioner för demokrati. Vi behöver en form som ger maximal möjlighet till demokrati, en struktur som gör det lätt att agera demokratiskt och funktioner som levererar demokrati. Då får samhället ett demokratiskt innehåll.

Träffar: 170

Lagbokens inledning

Enligt den svenska grundlagen utgår den offentliga makten från folket.

De flesta tolkar det så att makten börjar med folket, medan andra menar att makten har "utgått" och tagits ifrån folket. Oavsett vilken tolkning som är korrekt finns det åtskilligt att säga även om ord som "all", "offentlig", "makt" och "folket".

En sak man kan säga om meningen "All makt utgår från folket", är att det är en rad av falska dikotomier. Vi kan börja med det första ordet: "All". Det handlar om allt eller inget, men egentligen är meningen så svår att tolka att den inte betyder mycket alls.

Dikotomier är överförenklingar

Offentlig är motsats till privat. Privat är vad du, din familj och dina vänner gör hemma.

Företag är privata, men staten kan äga företag, så staten har även privata områden. Vad du gör när du lämnar din bostad och rör dig i "det offentliga rummet" är offentligt även om du gör det privat. Det finns ingen tydlig gräns. Vad som är privat och offentligt överlappar varandra i en gemenskap som är allt mellan staten och hemma.

Makt är styrka, förmåga, rätt att göra. Makt är att påverka, bestämma, få sista ordet, lägga sig i, avgöra. Makt är att vinna, att kunna slå hårdast. Men makt har riktning och mål. Egenmakt är makten att göra saker: makt-att. Offentlig makt är att utöva makt över: makt-över. Vi kan samarbeta och utöva makt med andra: makt-med.

Folket i Sverige är de svenska medborgarna. Men "folk" används också som beteckning för en genetiskt homogen grupp, "ett folk" som i folkslag. Alla svenska medborgare tillhör inte folkgruppen svenskar, så även här landar dikotomin i diket. Inom politiken definieras dessutom "folket" i betydelsen "inte staten" som som "demos". Demos i Sverige är ibland svenska medborgare över 18 år, men ibland är det alla som bor i Sverige och är över 18 år. Det finns flera andra möjliga uppdelningar, men vi lämnar dem därhän för tillfället.

Luddiga gränser ger luddig förståelse. Samtidigt behöver vi förenklingar, men om det blir för enahanda så kör vi ner i det logiska diket. Det måste, med ett svenskt uttryck, vara lagom.

Dikotomierna innehåller fröet till sin egen undergång

Tänk Yin och Yang, symbolen med två droppar som i sig har två mindre droppar i den motsatta färgen. Pendeln rör sig, men når aldrig ända ut och fastnar där. Den pendlar till det motsatta läget så länge någon ger den kraft nog att svänga.

Total frihet är en utopi som bara finns i drömmens värld. Total frihet innebär att ingen har något som helst skydd mot andras makt över en. Om vi alla hade total frihet skulle vi leva i total laglöshet där den som är starkast vinner. 

I vårt system har vi inte personlig frihet. Vi har "frihet under lagarna". Vem gav din makt till riksdagen? Det gjorde du själv när du röstade. Du "gav din röst" till någon annan. Men det finns ju ganska många som inte röstar. Har man kvar sin röst då?

Vad skulle hända om folket struntade i att välja politiker? Det skulle kunna hända, men inte så länge folket är splittrat. "Söndra och härska" heter det. Det kanske borde döpas om till "Definiera helheter som motsättningar genom att dela upp dem i falska dikotomier, och utöva sedan makt-över genom att ställa delarna mot varandra så att foket får något att slåss om så att du i lugn och ro får möjlighet att göra som du vill".

Vi behöver fler ord

När man har ord för saker kan man lättare tänka på dem och prata om dem. Här följer förslag på uppdelningar som inte fastnar i dikotomier. Makt bör delas upp i makt-att, makt-över, makt-med. Samhällets delar delas upp i offentligt, privat och gemensamt.

Även "frihet" behöver hanteras. Vad som menas är ju egentligen fältet mellan slaveri och laglöshet. Vi tänker inte på frihet som "frihet under lagarna". 

Makten över makten

Vem äger rätten att dela ut makten till staten? Det här är en av statsvetenskapens äldsta nötter som aldrig riktigt har gått att knäcka. Och jag tror alltså alltmer att oknäckbarheten ligger i hur problemet definierats. Låt oss undersöka om det går att få andra saker genom trialistisk syn.

Träffar: 187

Polariseringens förbannelse

Trots att den grundläggande uppbyggnaden av vår verklighet är minst trefaldig, så är vi programmerade att tänka i motsättningar och motpoler. Bra - dåligt, man - kvinna, gott - ont, ljust - mörkt... Alltid två saker. Dualism. Polaritet. Dikotomier. Kärt barn har många namn. Det finns dock inget namn för att dela in saker i tre, så jag har uppfunnit det. Trikotomi och trialism.

Vår värld är pyramidformad i hierarkiska trädstrukturer. Inte för att verkligheten nödvändigtvis ser ut så, utan därför att vi har lärt oss att tolka världen så, och därför ser den ut så.

I den hierarkiska strukturen är det svårt att tänka på något alls utan att det måste befinna sig i ett förhållande till annat. Vi har lär oss att ordna saker vertikalt, som bättre eller sämre. Om något är, så måste något annat vara under eller över, inte lika.

Jag brukar också kalla detta för "hierarkismens primat". "Primat" är ett sånt där akademiskt ord. Det betyder att något kommer först. För om det ska vara ordning på saker så måste ju något komma först. Så är det i det linjära tänkandet. Om vetenskapen hade haft cirkulärt tänkande som förförståelse, så hade det inte funnits någon "primär part", en primat. (Apor kallas primater därför att de anses ha varit en nödvändig art för att människan skulle uppstå. Primaten kom först.)

Motpolen till hierarki är holarki. I en hierarki måste allt värderas. En holarki visar istället inbördes funktion. Polariseringens största förbannelse får oss att värdera, inte bedöma funktioner. Jag tror det är det största problemet med politiken.

"Allt bär inom sig fröet till sin egen förstörelse"

Ta vilken egenskap du vill och fundera över vad som händer om denna egenskap fritt får härska. Symbolen för Yin och Yang är användbar i det här fallet. Allt bär inom sig möjligheten till sin egen motsats. Fullständig frihet betraktar vi ofta som en mänsklig rättighet, men fullständig frihet är frånvaron av regler och strukturer. I en sån miljö finns inga begränsningar för hur gott det kan bli, men heller inga hinder mot ondska och våldsamheter.

Motsatsen till frihet är slaveri. Ingen står ut särskilt länge som slav. Slaveriet föder en hunger för frihet. I den polära världen är allt en pendelrörelse, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men kommer vi alls någonstans? Eller är politik som en berusad som vinglar mellan höger och vänster dike fast vägen går rakt fram, fast vi inte ser det, för vi har bara lärt oss att ha koll på dikena?

Många gånger tänker jag att alla dessa diskussioner och debatter är fullständigt onödiga. Om man frågar alla vad de tycker är det ju bara att räkna fram statistik på det. Då kanske debatter skulle bli intressantare därför att de som pratar inte behöver stressa upp sig så mycket för att få alla att tänka likadant som de själva? Själva utgångspunkten för debatten är ju att man ska avgöra vad som är rätt eller fel, gott eller ont, bra eller dåligt. Debatt på det sätt det sker idag kanske inte är det bästa verktyget för politiken?

Om man frågar folk vad de vill ha allra mest, så verkar "lugn och ro" eller "bra skola, sjukvård och omsorg" vara standardsvar. Balans verkar alltså vara det vi egentligen föredrar. Så varför ska det vara så svårt för politiken att leverera det? Därför att de sitter fast i den falska dikotomin att politik är antingen eller, aldrig både ock.

Politisk polarisering

Upprinnelsen till höger-vänster-skalan var hur ledamöterna satt i franska parlamentet efter revolutionen 1789. De som förespråkade återhållsamhet satte sig till höger medan de som ville förändra i högre grad satte sig till vänster. Utifrån det synsättet har vi delat upp vårt flerdimensionella politiska landskap i två högar. 

Dessutom gör vår förkärlek för att dela upp allt i bättre och sämre, att vi fastnar i den Newtonska fällan. Logiken i den gamla världen är antingen-eller. Man måste välja det ena eller det andra.

Flera olika försök har gjorts för att komma runt den politiska polariseringen, men oftast blandas olika sorters parametrar som är motsägelsefulla eller tvetydiga, som t ex i GAL-TAN. Det finns också förslag på att böja höger-vänster-skalan i hästskoform eller helt sluta linjen i en cirkel. Det hjälper med förståelsen, men löser inte problemet att utgångspunkten fortfarande är dualistisk.

Träffar: 183

Att genomskåda den gamla världen

Det är många som känner att världen är galen, men inte förstår varför eller hur man ska kunna göra något åt det. De flesta har lärt sig i skolan, av media och av politiker vad de ska tycka, inte hur de ska förstå. Allt fler börjar genomskåda det.

Vi har fått lära oss att söka skillnader för att dela upp oss i olika grupper istället för att söka gemensamma faktorer som vi kan enas runt.

Mångfald innebär att man kan samarbeta även om man inte är överens om allt. Enfald är att söka en kopia av sig själv och välja bort alla andra. Vi har fått lära oss att kalla enfalden "mångfald".

Det är min förhoppning att du som läsare kan finna inspiration och nya tankar här. Jag ska försöka rikta mig till olika grupper och vara begriplig både för vanligt folk, dem som är mer pålästa i ämnet samt till er som kommit en bra bit på väg till "The Woo".

Om något låter vansinnigt, lägg inte kraft och tid på att bli upprörd. Klicka vidare. Läs något annat eller lämna sidan helt och hållet.

Att börja ana den nya världen

Det är min fasta åsikt att mänskligheten befinner sig mitt i ett utvecklingshopp till nästa kvantsteg i medvetande. Det är rörigt. Det är upprörande. Inget är heligt och inget går att lita på. 

Vi skriver 2024 i år och det händer väldigt mycket. Ökningstakten för information och möjligheter till kommunikation är inne i en exponentiell fas. Det är nästan som att allt händer på en gång, men vi har få metoder för att sortera intrycken.

Samtidigt har koncentrationen av makt och rikedom blivit alltmer snedfördelad och uppenbar. Bondeuppror pågår på flera håll i världen, medan svensken som vanligt sitter väluppfostrat tyst och knyter näven i fickan. Vi löser inte problem med våld. Jag vill gärna fortsätta på den traditionen. Våld löser inte problem, det bara trycker ner dem.

Som liten människa kan man känna sig väldigt maktlös, men historien visar att det mycket väl finns vägar till en bättre värld. Antingen håller man fast i det gamla och upprepar samma mönster som förr, eller så definierar man om världen och får nya svar på de gamla frågorna. Verktygen här är en väg till en sådan omdefiniering.

Är den här sidan för dig?

Om det du läser här låter som snömos och rappakalja så kan vi vara överens om att experimentet kanske inte är för dig. Eller så är det det, just därför att du är kritisk.

Jag tar gärna in kritiska röster. Ju större spridning på åsikterna desto bättre eftersom en av de delar jag vill undersöka är om verktygen verkligen duger för att människor med helt olika åsikter ändå ska kunna mötas.

Troll och individer som medvetet tänker förstöra experimentet kommer däremot att utestängas om de stör för mycket. Vilket inte jag personligen behöver bestämma för övrigt. Ett av verktygen är till för det. Självreglering i grupp :)

Träffar: 1192