Polariseringens förbannelse

Trots att den grundläggande uppbyggnaden av vår verklighet är minst trefaldig, så är vi programmerade att tänka i motsättningar och motpoler. Bra - dåligt, man - kvinna, gott - ont, ljust - mörkt... Alltid två saker. Dualism. Polaritet. Dikotomier. Kärt barn har många namn. Det finns dock inget namn för att dela in saker i tre, så jag har uppfunnit det. Trikotomi och trialism.

Vår värld är pyramidformad i hierarkiska trädstrukturer. Inte för att verkligheten nödvändigtvis ser ut så, utan därför att vi har lärt oss att tolka världen så, och därför ser den ut så.

I den hierarkiska strukturen är det svårt att tänka på något alls utan att det måste befinna sig i ett förhållande till annat. Vi har lär oss att ordna saker vertikalt, som bättre eller sämre. Om något är, så måste något annat vara under eller över, inte lika.

Jag brukar också kalla detta för "hierarkismens primat". "Primat" är ett sånt där akademiskt ord. Det betyder att något kommer först. För om det ska vara ordning på saker så måste ju något komma först. Så är det i det linjära tänkandet. Om vetenskapen hade haft cirkulärt tänkande som förförståelse, så hade det inte funnits någon "primär part", en primat. (Apor kallas primater därför att de anses ha varit en nödvändig art för att människan skulle uppstå. Primaten kom först.)

Motpolen till hierarki är holarki. I en hierarki måste allt värderas. En holarki visar istället inbördes funktion. Polariseringens största förbannelse får oss att värdera, inte bedöma funktioner. Jag tror det är det största problemet med politiken.

 

"Allt bär inom sig fröet till sin egen förstörelse"

Ta vilken egenskap du vill och fundera över vad som händer om denna egenskap fritt får härska. Symbolen för Yin och Yang är användbar i det här fallet. Allt bär inom sig möjligheten till sin egen motsats. Fullständig frihet betraktar vi ofta som en mänsklig rättighet, men fullständig frihet är frånvaron av regler och strukturer. I en sån miljö finns inga begränsningar för hur gott det kan bli, men heller inga hinder mot ondska och våldsamheter.

Motsatsen till frihet är slaveri. Ingen står ut särskilt länge som slav. Slaveriet föder en hunger för frihet. I den polära världen är allt en pendelrörelse, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men kommer vi alls någonstans? Eller är politik som en berusad som vinglar mellan höger och vänster dike fast vägen går rakt fram, fast vi inte ser det, för vi har bara lärt oss att ha koll på dikena?

Många gånger tänker jag att alla dessa diskussioner och debatter är fullständigt onödiga. Om man frågar alla vad de tycker är det ju bara att räkna fram statistik på det. Då kanske debatter skulle bli intressantare därför att de som pratar inte behöver stressa upp sig så mycket för att få alla att tänka likadant som de själva? Själva utgångspunkten för debatten är ju att man ska avgöra vad som är rätt eller fel, gott eller ont, bra eller dåligt. Debatt på det sätt det sker idag kanske inte är det bästa verktyget för politiken?

Om man frågar folk vad de vill ha allra mest, så verkar "lugn och ro" eller "bra skola, sjukvård och omsorg" vara standardsvar. Balans verkar alltså vara det vi egentligen föredrar. Så varför ska det vara så svårt för politiken att leverera det? Därför att de sitter fast i den falska dikotomin att politik är antingen eller, aldrig både ock.

 

Politisk polarisering

Upprinnelsen till höger-vänster-skalan var hur ledamöterna satt i franska parlamentet efter revolutionen 1789. De som förespråkade återhållsamhet satte sig till höger medan de som ville förändra i högre grad satte sig till vänster. Utifrån det synsättet har vi delat upp vårt flerdimensionella politiska landskap i två högar. 

Dessutom gör vår förkärlek för att dela upp allt i bättre och sämre, att vi fastnar i den Newtonska fällan. Logiken i den gamla världen är antingen-eller. Man måste välja det ena eller det andra.

Flera olika försök har gjorts för att komma runt den politiska polariseringen, men oftast blandas olika sorters parametrar som är motsägelsefulla eller tvetydiga, som t ex i GAL-TAN. Det finns också förslag på att böja höger-vänster-skalan i hästskoform eller helt sluta linjen i en cirkel. Det hjälper med förståelsen, men löser inte problemet att utgångspunkten fortfarande är dualistisk.

 

 

 

 

Den trettonde vägvisaren

Historien i boken startar ungefär nu, någonstans i världen.

Några människor i ett bostadsområde tröttnar på eftersatt underhåll, höga hyror och förfall. De startar en lek.

Efter några hundra år har leken blivit en ny kultur och ett nytt samhälle.

 

RB omslag fram

 

Provkapitel kan läsas på bonnarlunda.se

Kan lånas på bibliotek eller köpas för 200 kr (exkl. frakt).

Inloggning